Katt på hett tegeltak

Vad är det med katter och tak? Varför vill katter bara högre upp och om det går ännu högre upp? Hemma i Stockholm nöjer sig Blondie med att sitta uppe på nån garderob men här ska hon plötsligt upp och balansera på tegelpannorna. Konstigt också hur anpassningsbara dom är. I Stockholm är dom innekatter och här här är det väckning i soluppgången (ja dom väcker oss alltså) och sen ut och jaga ödlor, gräshoppor, fjärillar, andra katter tills solen går ner... Och ja, dom anpassar sig lika bra åt andra hållet. När vi kommer till Stockholm vet dom att "semestern" är slut. Dom är kloka dom små liven... På tal om det.. hålet i fasaden som Martina beskymrade sig för igår är nästan lagat. Det blir så av nån konstig anledning. Man tänker att idag ska jag fixa till hålet för balkongdörren i entrén och vips har man rivit en halv vägg och står med rivningsmassor upp till knäna. Ibland önskar jag mig ett trähus där man bara kan spika dit en regel där man vill ha den... nej förresten sten och stål känns mer på riktigt.. det här huset har stått här i nästan 200-år och vi tänker se till att det står lika länge till... I morgon bitti ska jag åka till Ikea i Turin och handla några grejer men det är mest ett svepskäl för att få hämta Ursula vid flygplatsen. Jag vet det redan.. hon kommer va en vitamininjektion som varar till september...

watering holes and real holes

Niklas has started a genius watering system: instead of going with the water can, he connected a new hose to the water pipe and created an intricate water system in our vegetable patch. And it works! So now we go down and connect the system and build and tear down a few dams here and there and watch the water flow – even the cat thinks it is exciting, even though she is watching it from the neighbours garden at safe distance. But the real big thing today was the BIG HOLE that Niklas made. When we planned the week last night he was only talking about putting up a new beam over the balcony door to be exchanged. I had almost promised the neighbours that we were done with lots of dust and had almost promised on the blogg that we are done with deconstruction and lots of debris, and look what happened! Lots of debris and dust and lots of new work. But .. piano piano.. one step at a time..

Planting a tree

on weekends we use to give the plastering and cement in the house a break and work a bit in the piece of land. Which has not had a lot of love in many many years, the trees are all at the edge of getting wild and are in desperate need of a serious haircut. But even the wild blackberry vines are back in force after we had cut them down last year. So we cut and cut and burn the dried debris and use the ashes as fertilizer for our growing little piece of vegetable patch. Wonder if the veggies will ripen before our departure. Today Niklas even cut down the skeletons of two dead trees, they had been dead for a few years now, and Niklas decided it was time to clean up a bit. And as compensation, we planted a new little tree, a bay leaf tree. We have been getting leaves from our neighbours, but thought it might be nice to have our own. And we still need to decide where to plant the oak that we took with us from Sweden. It is a little oak, only a year old.. For the rest, we enjoy the heat, make marmelade of the fruit the neighbours give us, wait for our own plums to ripen, an event i remember as plum hell breaking loose.. and wait for the arrival of wonderful Ursula..

progress report

There it was, outside and alone, the plywood that had been used to make the form for the kitchen bench. And was screaming for new jobs. So I listened to it and started a new little project, making window sills. The one for the living room is done, the two for the kitchen are still sleeping in their nests and will be awakened tomorrow. So we are settling in and doing some small fixes. Outside of the larger deconstruction that was going on last week of course. Now the debris is out of the house and we can fill the buckets with new scraps from our different projects. I also managed to build a tiny little brick wall around the electric cables and water pipes that are going from attic to cellar via the little bathroom. I call it the new tower of Pisa, but Niklas assures me it won’t look so bad after the plaster has been put on and all. Nothing one cannot fix with a little extra layer of sand, cement and chalk..

Släggan

Som utlovat: Släggan är framme! För första gången ligger vi före tidplanen. Ja nuvarande tidplan alltså. Första årets tidplan har vi bränt på bål. förra årets lyckades vi "nästan" hålla. I år har vi sänkt ribban och ligger alltså före.. och det med marginal.. Tänkt var att vi skulle flytta in.. sen "fixa till" i entrén (vad man menar med "fixa till" är ju relativt.. ja du vet vad jag menar Staffan).. och sen finputsa ytterligare 2 rum här på övervåningen. Nu kände vi att vi plötsligt har MASSOR av tid och genast gav vi oss på ett bonus-rum, nämligen vårt blivande sovrum. Enligt order från geometran (byggansvarige) så gäller det att gå varligt fram. All puts ska bort men vi får inte använda bilmaskin då risken att stenar lossnar är stor. Att knacka puts är en ganska skön omväxling kan jag tycka. Man behöver inte koncentrera sig särskillt utan kan fundera på annat som dyker upp.. lite meditativt alltså... Vi hoppas vara klara i morgon.. då har det tagit 3 dagar.. sedan återgår vi till tidplanen.. Ikväll har vi tänt grillen... kanske inte världens bästa grill men utsikten är en av de bästa..

hot water from the sun

Now that we have moved in to our house, all our warm water, for dishwashing and showering, gets heated by the sun. It is quite a nice feeling to have skipped the electric water heater in the little rented house. Italy still gets a lot of its electricity from dirty coal fired power plants. It is a bit surprising that not all houses have solar water heaters on the roof, with the amount of sun here. Even our works supervisor was a bit surprised that we were installing ‘ugly’ panels on our roof. I think they are quite shiny and flashy actually. And with the nice weather we have here there is no shortage of hot water, could even serve a few guests!!

Bakom dörren..

Man ska inte dömma hunden efter håren säger man ju. Håren i det här fallet symboliseras av en dörr som inte är så fin och hunden är vår lilla lilla lägenhet som är desto finare. Det tycker i alla fall vi. Vi har som sagt flyttat in i går och duschat och lagat mat och sovit här en natt så man kan säga att vi har "bott in oss". Det är lite svårt att beskriva hur det känns efter allt hårt jobb vi lagt ner här men jag kan intyga att det är en skön känsla. Och som Italienarna säger: Piano piano.. en sak i taget... på måndag tar vi fram släggan igen men tills dess njuter vi...

the old pics

The computer with the old old pics from the house has crashed, so we don’t have the full ’before and after’ effect, but i had a bit of a look in the older blogs, and found lots of pics from work in progress.. so here come the old pics.. I am still amazed by how nice it is now..

sweet dreams?

We have moved in today, and tomorrow we will do a full picture show of the first part of the house that is livable. I can report that the cats have given the thumbs up and are happy to live here now instead of across the street. It was also the first day since a very very long time that the smell of food lingered in the house. Great food Niklas made as usual. We might even celebrate with a little ice cream because we now have a freezer fridge. The luxury! Now there are just a few small fixes to be done, one of them a construction at the top of the bed so one can sit up. I was thinking of using old wood from the house, beautifully bleached and a wonderful contrast to all the new white and modern interior. But unfortunately the bit I chose was too damaged, so I might have to search a bit more..

another brick in the wall

Funny how as soon as we are getting close to moving in and getting the first part finished, i feel the urge to do some deconstruction again. This time it was the vault in the entrance. It is too low for normal length people to go up the stairs comfortably and the risk for headinjury was always at hand. So when the architect gave the go ahead, we took to the sledge hammer and carefully took it away. More disposal. While it is a shame to take away such beautifully handiworks, it is feels much better now that we have the headspace and even the freedom to play with some ideas around the connection between those stairs and the atrio. A little calce, used stones, cemento and half a Sunday later we even have a new wall. Thanks to Staffan!

Gäst-bloggare Staffan från Svezia!

Jaha ja, då har en vecka gått sedan jag kom hit till Casario. Viklet ställe! Så himla underbart vackert! Kan förstå att Martina och Niklas fastnade för den här platsen. Anlände som sagt i fredagsnatt i bil från Bergamo/Milano. Niklas sa att vägen skulle vara brant och krokig. Och det var den. Sista biten upp till byn från dalen är riktigt brant, nästan så man möter sig själv i kurvorna, Efter någta timmars sömn vaknade jag upp till en otrolig vacker utsikt över dalen och en cappucino. Sedan rundvandring i huset och ner genom trädgården med fikonträd och vinstockar till trädgårdslandet och alla grönskaer. Vilket otroligt arbete dom har lagt ner här. Det är svårt att fatta om man inte sett det i verkligheten. Tillbaka i huset . Här har det knackats puts och burits ut i hinkar. Burits in betong och gjutits nya väggar och golv. Flera ton! För hand, i hinkar! Helt otrolig när man ser och hör om det. Niklas och jag började entusiastiskt att lägga köksgolvet. Blev riktigt fint. Sedan fortsättning ut i det större rummet. Sedan badrummet som jag håller på och färdigställ nu, golvet skall bara fogas, Martina ser fram emot inflyttningen i den delen, som kan bli nu i veckan. Bänkskivan i köket är också ett projekt i sig. Varför ska man köpa en när man kan gjuta en själv i betong? Formen byggdes, bitar passades in och ett antal hinkar med betong bars upp (dom har ju viss rutin på det) för trapporna och i morgon söndag skall den avtäckas och läggas på plats. En rapport på det kommer säkert.l Maten här har jag inte nämt något om. Helt underbar även den. Vilka smaker. Allt smakar mera liksom. Martina och Niklas kan nog konkurera ut tanterna nere i byn snart med sin matlagning. Nere i byn förresten. I söndags var vi nere och åt lunch. I två och enhalv timme! Rätt efter rätt bars in av den runda, pratglada kvinnan. Den en godare än den andra. Avslutade med ”semifreddo” och en liten esso. En kväll åt vi pizza. Mysfaktorn var inte den högsta på pizzerian men pizzan var bland den bästa jag ätit Igår hade vi ”A day off.” Slingrade oss över bergen ner mot Medlehavetsvågor, rätt skönt ! Nä, nu måste jag nog fortsätta och foga badrumsgolvet. Kan bli en liten tripp i bilen i grannskapet fram mot eftermiddagen, sen måste jag nog dra på mig löparskorna och klämma backen upp från dalen. Kan ju va lite att skryta med när man kommer hem och andra klagar över backen upp mot Karlbergs…. PÅ måndagkväll lyfter planet hemåt. Längtar nog lite hem i alla fall men så himla kul det har varit att få vara delaktig, om ändå lite, i detta fantastiska projekt. Lycka till Martina och käre bror, med fortsättningen, jag kommer gärna tillbaka….

help has arrived from Sweden

Friday night Niklas brother Staffan arrived full of enthusiasm about the next step, laying the tiles. That is after he got over the shock of the last serpentines up to our house in the middle of the night and over the even bigger shock of the view once the sun came up the next morning. Now he has been the first one sleeping in our house, even though it is a bit roughing it. The two got down to it and in one day and a bit the kitchen is done and dusted. We managed to slip in a visit to ‘la vecchia cooperativa’, a lovely place for Sunday lunches where we sat for two and a half hours and enjoyed many many good dishes. Now we are off to find a cafe or a bar in town that shows the football final. When in Rome….