Stelkramp numero due

Jag som tur är ingen större erfarenhet av väntrum på vårdcentraler i Sverige men jag har en känsla av att det skiljer sig lite mot hur det ser ut här. Idag var jag med vår granne Silvia som tolk i Garessio för att få min andra stelkrampsspruta... ni kommer väl ihåg.. ormbettet som höll på att kosta mig högerarmen tidigare i sommar? Fredagar är det marknad i Garessio och stan är full av människor så säkert är det inte bästa dagen om man vill hoppa in hos farbror doktor för att få en spruta snabbt och lätt… Väntrummet va fullt med folk.. säkert 15 personer satt där när vi steg in och ingen reception där man skulle anmäla sig… inga nummerlappar.. vi satte oss ner på några lediga stolar och snart slog det mig att alla ALLA pratade med alla som om alla kände varann.. några kände väl varann kanske men helt säkert kände inte alla alla… de förstod jag av de frågor som ställdes… I Sverige har jag en känsla av att alla sitter tysta och blädrar i nån ointressant tidning med Carl Philip på omslaget.

Jag satt nog mest och funderade på hur man ska veta när det är ens tur men när dörren öppnades och doktorn ropade Prego!, så reste sig en man upp och gick in och jag kom på att det gäller ju bara att hålla reda på vem man är före… dom som kommer in efter oss är jag före… smidigt…smart.. Kvinnan som jag satt bredvid kände jag faktiskt igen. Hon bor här i Casario och är en av de arvingar (som va 12 till antalet) vi köpte det här huset av för några år sen. Kommer inte på vad hon heter.. Rita kanske.. nä troligen inte.. syster till Lorenzo i alla fall.. som säkert inte alls heter Lorenzo men det kvittar just nu. Hon sa: -Det är så trevligt att åka förbi huset nu på kvällarna och se att det lyser i fönstren. Det har det inte gjort på över 30 år! ..och fortsatte: -Jag har också sett att ni har satt in fönster på höloftet och det blir ju fantastiskt med den stora terrassen intill. 30 år har det här huset stått så gott som övergivet och utan kärlek.. tills nu.. Jag blev så glad av hennes ord att jag åkte hem och bilade av ren glädje det sista på helvetes-dörrhålet och nu är det gjort.. I morgon börjar uppbyggnaden. Ingen mer rivning för i sommar! Yippie!I can see the light!