Life goes on..

Bilhammaren är framme igen, jag jag vet.. jag är också trött på den men än finns det dörrhål som ska "justeras" och puts som ska bort och nån måste göra det.. För att sätta press på mig själv har jag bokat in puts-specialisterna i nästa vecka och då måste allt grundarbete vara klart.. 2 dörrhål ska vara klara, de 5 meter höga väggarna ska vara grovputsade och balkarna som en gång delade rummet i 2 ska vara borta.. och så ska lite el in i väggar och tak såklart.. Väggarna är så gott som grovputsade och ett dörrhål är klart och nu har jag gett mig på det andra... det ska höjas alltså så att en normal dörr passar även när golvet har höjts.. Det här är dörrhålet from hell.. om balkar över andra dörrhål har varit spröda som sockerskorpor så är det här hårdare en bankvalvet på Handelsbanken.. som om den som gjorde det en gång kompenserade för övriga 23-nånting, halvruttna hål.. här har man inte sparat på betong stenar och järn kan jag lova.. 6 timmar tillbringade jag där med bilhammaren igår och fick bort knappt hälften.. idag har jag murat ett litet stöd för en ny balk och slutligen lagt dit en ny järbalk.. man får ta det försiktigt och inte ta bort för mycket på en gång för balken bär ju trots allt väggen ovanför.. hälften är bra... dit med en ny balk och sen tar man resten.. Roligare då var det i lördags när jag fick oväntat besök av min ungdomskamrat (vilket ord.. heter det så?) Staffan Persson med familj som susade förbi på väg till Sardinien.. hembakade kanelbullar hade dom med sig och vi drack kaffe och gjorde husesyn och Staffan skrattade och sa att du har att göra ett tag till här.. en påse plommon senare for dom ner för backen igen.. Pratade med Martina igår som ju är i Stockholm och hon undrade om jag sett något tecken på att katterna saknar henne... Jag sa. Att Blondie ligger med huvet på din kudde varje kväll och nästan hela nätterna är kanske ett tecken? Ja det är ett tecken!