Sent ska syndaren vakna!

Det här va det vi föll för en gång för länge sen när vi gick runt med mäklaren och tittade på huset. -Här kanske det kan bli ett litet sovrum, sa jag. -Ja det kan det bli sa Martina. Fast vi måste städa lite... och måla... och byta fönster... och ta bort all gammal puts och slänga på ny.. och förstärka bjälklaget.. och byta tak förstås... sen kan vi ha det som ett litet sovrum! Nä allt det sa hon inte riktigt... Hade hon sagt det kanske vi hade nöjd oss med att bara titta men vi hade båda redan bestämt oss antar jag och valde att bortse från några små detaljer. I måndags efter lunch stannade lastbilen full med grejer och 3 man lastade raskt av allt. Bara 3 dagar försent och utan förvarning så det var ju tur att jag va hemma... vart skulle jag annars va i och för sig? Sedan dess har det byggts ställning, sprutats puts, bärts hinkar fram och tillbaka och nu.. fredag kväll den 31 augusti sitter jag och funderar på om jag inte ska ta och flytta sängen och ringa Martina och säga: -Du, det blev ett fint litet sovrum! En dusch/toa har vi också hunnit med... och så rummenas rum... rummet som får granntanten att gå i spinn... Atrio... 5 meters takhöjd.. en gång i tiden en mörk tobaksaffär.. idag.. ja se själva!

Har du hört den förrut?

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag slet förra veckan med att iordningställa entrén.. nya dörrhål.. väggarna grovputsade.. gamla balkar togs bort.. allt för att "finputsarna" som var inbokade i fredags skulle få det så smidigt så möjligt... jag gick upp halv 7 i fredags och plockade ur rummen (det är 3 rum som ska putsas.. en entré, ett litet sovrum och en dusch/toa) och täckte golven. Manegen var krattad med andra ord... Jag tror att ni kan gissa fortsättningen? Det värsta är ändå inte att dom inte kom utan det är att dom inte svarar varken på telefon eller sms.. om dom fick annat att göra kunde jag va flexibel och vänta några dar men det kräver ju nån slags kommunikation... det ordet verkar inte finnas på italienska tyvärr.. Nu är det måndag lunch och jag har inte hört ett ljud.. visst dom hör säkert av sig så småningom och berättar att dom legat för döden och varken kunde ringa eller skicka sms men nu är jag sur och vet ärligt talat inte om jag kommer acceptera fler trafikolyckor, hjärtinfarker, influensor, armbrott, njurstenar och allt vad dom råkar ut för.. på andra sidan vill vi gärna få det gjort och leta efter en annan entreprör tar tid och lär inte ske på de knappa 2 veckor som återstår innan hemfärd.. Får man svära? Tack! Faaan!! För att komma vidare har jag snickrat på en form till trappan mellan köket och vardagsrummet. Den är lite trixig för den står i hörnet där en rökkanal från källaren ska passera... dessutom ska rör för golvvärme och rör till en vattenmantlad vedkamin fram på just det stället. Som tur var fick jag hjälp av mästerkatten Blondie som tycks kunna det mesta. Hon tröttnade i och för sig ganska snabbt och la sig i en kartong för att sova.. eller för att övervaka kanske.. hon kisade säkert ibland och skulle sagt till om något inte blivit riktigt bra.. men bra blev det och nu ska formen armeras i eftermiddag och så ska jag beställa sand och cement till i morgon så jag kan gjuta.. ca 300 liter betong kommer det gå åt om jag räknat rätt.. en stadig trappa med andra ord...

Trädgården

Det har varit varm den senaste tiden. Termometern har visat över 35C vissa dagar. De som ska göras utomhus som att rensa ogräs i landen, vattna mm gör man på morgonen eller efter 7 på kvällen när solen inte är så stark. Det är omöjligt att vara ute i solen nån längre tid mitt på dan så man förstår att många tar siesta här. Efter lunch, lunchen är klockan 12 och då blir det tyst i byn, stannar man inne och tar det lite lugnt några timmar. Jag har väl inte anpassat mig helt till det men på andra sidan jobbar jag ju inomhus och stör ingen. Jag brukar undvika att använda bilhammare, vinkelslip eller andra bullriga maskiner till efter 2 så granngubben kan ta en lur i fred. Några som definitivt gillar solen är grönsakerna.. den senaste veckan har det exploderat i trädgårdslanden och jag har njutit av solvarma tomater... snart kommer annat gott! ...och äggen fick jag av grannen.

Stelkramp numero due

Jag som tur är ingen större erfarenhet av väntrum på vårdcentraler i Sverige men jag har en känsla av att det skiljer sig lite mot hur det ser ut här. Idag var jag med vår granne Silvia som tolk i Garessio för att få min andra stelkrampsspruta... ni kommer väl ihåg.. ormbettet som höll på att kosta mig högerarmen tidigare i sommar? Fredagar är det marknad i Garessio och stan är full av människor så säkert är det inte bästa dagen om man vill hoppa in hos farbror doktor för att få en spruta snabbt och lätt… Väntrummet va fullt med folk.. säkert 15 personer satt där när vi steg in och ingen reception där man skulle anmäla sig… inga nummerlappar.. vi satte oss ner på några lediga stolar och snart slog det mig att alla ALLA pratade med alla som om alla kände varann.. några kände väl varann kanske men helt säkert kände inte alla alla… de förstod jag av de frågor som ställdes… I Sverige har jag en känsla av att alla sitter tysta och blädrar i nån ointressant tidning med Carl Philip på omslaget.

Jag satt nog mest och funderade på hur man ska veta när det är ens tur men när dörren öppnades och doktorn ropade Prego!, så reste sig en man upp och gick in och jag kom på att det gäller ju bara att hålla reda på vem man är före… dom som kommer in efter oss är jag före… smidigt…smart.. Kvinnan som jag satt bredvid kände jag faktiskt igen. Hon bor här i Casario och är en av de arvingar (som va 12 till antalet) vi köpte det här huset av för några år sen. Kommer inte på vad hon heter.. Rita kanske.. nä troligen inte.. syster till Lorenzo i alla fall.. som säkert inte alls heter Lorenzo men det kvittar just nu. Hon sa: -Det är så trevligt att åka förbi huset nu på kvällarna och se att det lyser i fönstren. Det har det inte gjort på över 30 år! ..och fortsatte: -Jag har också sett att ni har satt in fönster på höloftet och det blir ju fantastiskt med den stora terrassen intill. 30 år har det här huset stått så gott som övergivet och utan kärlek.. tills nu.. Jag blev så glad av hennes ord att jag åkte hem och bilade av ren glädje det sista på helvetes-dörrhålet och nu är det gjort.. I morgon börjar uppbyggnaden. Ingen mer rivning för i sommar! Yippie!I can see the light!

Life goes on..

Bilhammaren är framme igen, jag jag vet.. jag är också trött på den men än finns det dörrhål som ska "justeras" och puts som ska bort och nån måste göra det.. För att sätta press på mig själv har jag bokat in puts-specialisterna i nästa vecka och då måste allt grundarbete vara klart.. 2 dörrhål ska vara klara, de 5 meter höga väggarna ska vara grovputsade och balkarna som en gång delade rummet i 2 ska vara borta.. och så ska lite el in i väggar och tak såklart.. Väggarna är så gott som grovputsade och ett dörrhål är klart och nu har jag gett mig på det andra... det ska höjas alltså så att en normal dörr passar även när golvet har höjts.. Det här är dörrhålet from hell.. om balkar över andra dörrhål har varit spröda som sockerskorpor så är det här hårdare en bankvalvet på Handelsbanken.. som om den som gjorde det en gång kompenserade för övriga 23-nånting, halvruttna hål.. här har man inte sparat på betong stenar och järn kan jag lova.. 6 timmar tillbringade jag där med bilhammaren igår och fick bort knappt hälften.. idag har jag murat ett litet stöd för en ny balk och slutligen lagt dit en ny järbalk.. man får ta det försiktigt och inte ta bort för mycket på en gång för balken bär ju trots allt väggen ovanför.. hälften är bra... dit med en ny balk och sen tar man resten.. Roligare då var det i lördags när jag fick oväntat besök av min ungdomskamrat (vilket ord.. heter det så?) Staffan Persson med familj som susade förbi på väg till Sardinien.. hembakade kanelbullar hade dom med sig och vi drack kaffe och gjorde husesyn och Staffan skrattade och sa att du har att göra ett tag till här.. en påse plommon senare for dom ner för backen igen.. Pratade med Martina igår som ju är i Stockholm och hon undrade om jag sett något tecken på att katterna saknar henne... Jag sa. Att Blondie ligger med huvet på din kudde varje kväll och nästan hela nätterna är kanske ett tecken? Ja det är ett tecken!

travel to stockholm

You haven't heard from us and that is not because we have been lazy, because we have not been, but because we have travelled. Ursula has travelled back to Amsterdam and two days later, yesterday, was my turn to travel back to Stockholm. Leaving Niklas to deal with the rest of this years project by himself but will come back to pick them all up and hopefully see the progress in September. All fine in the Stockholm apartment which feels a little extra luxurious just now. Actually up for sale so if you want a wonderful apartment by the sea, here is your chance :-) Showing tomorrow at half past 12.. :-)

Glamorous visit

Wednesday Ursula came and brought presents and lots of positive energy with her. With a vengeance she threw herself over the blackberry vines and has set her mind to free the sleeping beauty of our garden yet again. And she even put some glamour into sawing up the old dead wood from the cherry tree we took down earlier. There was even some time to soak up the sun on the balcony amidst gardening, making marmelade and painting the balcony rack. It is great with visitors, so please make plans for next year all of you!