Jag kom hit strax efter 8 igår på kvällen. 3 grader i luften och inte mycket mer i det lilla huset vi hyr… Jag säger bara enkelglas… otäta fönster… tjocka stenväggar och stengolv.. dess då gladare är jag för min ”blue-man-suit” som jag lyckligtvis packade ner.. det är ett underställ helt enkelt ..långkalsonger och undertröja i färgen blå.. Med hjälp av grannen Sandro fick jag snabbt fyr i vedspisen och efter en sen pizza hos den lokala sussade jag hyfsat sött ända till soluppgången vid 7-tiden.. då hade såklart elden för länge sedan brunnit ut och toalettringens temperatur mätte endast 10 plusgrader.. den kändes betydligt kallare kan jag säga..
Det är vinter här också och ja Martina jag är glad för all ved vi sågade i somras på din fina sågbock!
Det kändes spännande och gå ut och inspektera huset och ”ägorna” så här mitt i vintern. Det har ju varit skyfall i den här delen av Italien med omnejd, med bla svåra översvämningar som följd. Vi har som tur var klarat oss bra frånsett ett litet jordskred just ovanför vår lilla bit land. Dock tror jag att en bidragande orsak är att man klipper gräset superkort och rensar bort överdrivet med ogräs och buskar och då finns det ju inte så mycket som binder jorden längre… I alla fall fick vi ett tillskott på någon kubik prima lerjord helt gratis ifrån ovanliggande markägare… Grazie!
Dagens höjdpunkt var nog annars lunchen på mitt favoritställe.. ärligt talat har jag sett fram emot det en längre tid och just efter 12 av idag satt jag vid ett av borden och njöt… alla var där… Anette i köket bland grytorna… Elsa, dottern, alltid klädd i svart, serverade oss 10-talet gäster i matsalen.. Falk-mannen (se tidigare inlägg) på ett strålande humör, ställde sig plötsligt och skålade med alla med sitt glas rödvin.. Maten var som vanligt god.. enkel och vällagad… jag åt tagliatelle med ragu (pasta med köttfärssås) till förrätt och ”kanin på jägarens vis” som varmrätt… sen en espresso på maten.. det och så ingår såklart en flaska vatten och en flaska vin i lunchen som kostar 12 euro men de
t behöver man väl knappast tala om.. Visst känns det som svensk och dessutom smålänning förskräckligt att lämna en flaska vin som man bara druckit ett eller möjligen två glas ur och dessutom har betalt för, men man får väl vara glad för Falk-mannen och hans sällskap, för man vet ju att det är på deras bord flaskan hamnar när man gått.. Dom sitter väl kvar där fortfarande skulle jag tro..
Nej nu ska jag snart göra mig klar för att åka ner till Ettore och se hur han har det på sin fina restaurant.. och sen hem till fryshuset igen. I morgon gäller det att gå upp tidigt för att ta emot byggentreprenören som är ivrig och angelägen att komma igång att gjuta golv (OBS ironi! dock en viss förhoppning..)
Ciao tutti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar