Den som tycker att det är mörk och tyst i Sverige i december skulle komma hit.. Jag sitter för tillfället i ett oisolerat hus i norra delen av Italien närmare bestämt en by som heter Casario som har cirka 128 innevånare och det är nog högt räknat så här mitt i vintern.. det är mörk ute nu klockan 18 och dom flesta är hemma från jobb och skola… det är nästan helt tyst ute bortsett från ”Lady” som skäller och vill in… vedspisen brinner för fullt, huset börjar bli uppvärmt efter några dar och jag har hällt upp mig ett glas rött för att fira.. Idag ritas vi ett kors i taket och skriver en etta i kolumnen som innehåller hantverkare i Italien som verkligen dyker upp när dom ska! Straxt efter 8 i morse skickade Adi ett sms som sa att han var på väg… och 5 italienska minuter senare va han här tillsammans med 3 andra, 2 lastbilar, en betongblandare mm mm. Här ska gjutas golv! Yes! Snabbt bar det iväg till Ceva för att handlas material.. en slags färdigblandad betong som man bara blandar med vatten till ett nått som liknar fuktig grov sand som läggs ut i lagom mängd och jämnas till… sen när den härdar blir den stenhård med en helt jämn yta som man inte behöver flytspackla… man lägger bara klinker eller parkett rakt på.. great stuff! …men dyrt.. och tyvärr visade det sig att vi uppskattat fel och materialet räckte bara till halva ytan av de 50 kvadrat som var tänkt att gjutas… än värre är att det är slut hos grossisten i Ceva så ser illa ut inför morgondagen… så är det i Italien antar jag.. man får inte vara glad särskilt länge… ja ja.. Adi får göra klart resten på måndag i värsta fall utan min hjälp för då åker jag tillbaka till civilisationen… men det är ju förbannat konstigt att man inte ser till att försäkra sig om att det finns material hemma när man vetat att man ska gjuta en våning i ett hus sedan september… tänk själv.. den gamla vanliga läxan.. man börjar bli luttrad antar jag… Det blir i alla fall jävligt bra om jag får säga det själv så det känns bra trots allt! Just det Martina jag hann en sväng till marknaden i Garessio också… din favoritostförsäljare jobbade inte men jag köpte en bit av hans kollega… den följer med mig hem på måndag tillsammans med lite annat smått och gott.. …förresten kom Pierina förbi idag och frågade efter svenskarna… hon kände först inte igen mig utan tyckte jag såg ut som en ”bandido” i mitt skägg och min mössa.. hon bjöd hem mig på kaffe när jag hade tid och frågade efter bilderna som vi tog tillsammans i somras… tur att Martina skickade med några utskrifter som jag kan överlämna… A domani…

Snabb visit i december dag ett

Jag kom hit strax efter 8 igår på kvällen. 3 grader i luften och inte mycket mer i det lilla huset vi hyr… Jag säger bara enkelglas… otäta fönster… tjocka stenväggar och stengolv.. dess då gladare är jag för min ”blue-man-suit” som jag lyckligtvis packade ner.. det är ett underställ helt enkelt ..långkalsonger och undertröja i färgen blå.. Med hjälp av grannen Sandro fick jag snabbt fyr i vedspisen och efter en sen pizza hos den lokala sussade jag hyfsat sött ända till soluppgången vid 7-tiden.. då hade såklart elden för länge sedan brunnit ut och toalettringens temperatur mätte endast 10 plusgrader.. den kändes betydligt kallare kan jag säga..
Det är vinter här också och ja Martina jag är glad för all ved vi sågade i somras på din fina sågbock!
Det kändes spännande och gå ut och inspektera huset och ”ägorna” så här mitt i vintern. Det har ju varit skyfall i den här delen av Italien med omnejd, med bla svåra översvämningar som följd. Vi har som tur var klarat oss bra frånsett ett litet jordskred just ovanför vår lilla bit land. Dock tror jag att en bidragande orsak är att man klipper gräset superkort och rensar bort överdrivet med ogräs och buskar och då finns det ju inte så mycket som binder jorden längre… I alla fall fick vi ett tillskott på någon kubik prima lerjord helt gratis ifrån ovanliggande markägare… Grazie!
Dagens höjdpunkt var nog annars lunchen på mitt favoritställe.. ärligt talat har jag sett fram emot det en längre tid och just efter 12 av idag satt jag vid ett av borden och njöt… alla var där… Anette i köket bland grytorna… Elsa, dottern, alltid klädd i svart, serverade oss 10-talet gäster i matsalen.. Falk-mannen (se tidigare inlägg) på ett strålande humör, ställde sig plötsligt och skålade med alla med sitt glas rödvin.. Maten var som vanligt god.. enkel och vällagad… jag åt tagliatelle med ragu (pasta med köttfärssås) till förrätt och ”kanin på jägarens vis” som varmrätt… sen en espresso på maten.. det och så ingår såklart en flaska vatten och en flaska vin i lunchen som kostar 12 euro men de
t behöver man väl knappast tala om.. Visst känns det som svensk och dessutom smålänning förskräckligt att lämna en flaska vin som man bara druckit ett eller möjligen två glas ur och dessutom har betalt för, men man får väl vara glad för Falk-mannen och hans sällskap, för man vet ju att det är på deras bord flaskan hamnar när man gått.. Dom sitter väl kvar där fortfarande skulle jag tro..
Nej nu ska jag snart göra mig klar för att åka ner till Ettore och se hur han har det på sin fina restaurant.. och sen hem till fryshuset igen. I morgon gäller det att gå upp tidigt för att ta emot byggentreprenören som är ivrig och angelägen att komma igång att gjuta golv (OBS ironi! dock en viss förhoppning..)
Ciao tutti!